Bokrean en möjlighet för läshungriga bokmalar

Av Christina Wahldén

Bokrean i februari är fortfarande en härlig möjlighet att fylla på eventuella hål i bokhyllan och våga prova nya författarbekantskaper som man annars inte skulle ha gjort. Den där bästsäljande deckaren som man har köat så länge för på bibblan blir plötsligt överkomlig.

Rean har fluktuerat över åren. Den ska ha börjat redan i slutet av 1920-talet och från och med 30-talet skett på ett bestämt datum runt mitten av februari. 1940 kom den första reakatalogen och 1945 var hela 14 förlag med i en gemensam katalog. På 50- och 60-talet ökade medias bevakning av rean, medan intresset dök på 70-talet. På 80-talet vände intresset uppåt igen. Därefter diskussioner som särskilda reaupplagor av dålig kvalitet. Och ändå: varje vår en glädje och lust i att upptäcka fynden.

Som författare märker man tydligt av att det går kortare och kortare tid mellan utgivning och rea för en vuxentitel. I år reas många titlar i inbundet format som gavs ut för första gången för mindre än ett år sedan. Det går att göra fynd, inte minst på kriminalromaner, där en read inbunden bok ibland är billigare än den pocketutgåva som kommer först efter rean. Och för en del titlar är priset nedsatt med så mycket som närmare 70 procent. För barnböcker är kretsloppet från nyutgivet till rea något längre, i bästa fall ett par år.

Trots att allt fler läsare väljer att lyssna på böcker eller läsa digitalt är det ändå en särskilt lyxig känsla att äga en fysisk bok. Kanske har man råd att köpa något, eller några, som man har suktat efter länge. Doften av papper, knaket i en oöppnad rygg. Det är härligt!

Som student var ju bokrean ett ypperligt tillfälle att samla på sig både klassiker och nyare titlar för att fylla de bokhyllor som då ännu hade plats för påfyllning. Då hände det att man stod redo utanför affären vid midnatt för att knipa de finaste rearariteterna. När man i stället senare i livet börjar att trava sina böcker på golvet mot familjens högljudda protester, och fruktlöst försöker tillämpa regeln ”en bok in, en bok ut”, måste valen ske med större noggrannhet och omsorg.

Det kommer ju ut enormt många nya titlar varje år, inte minst när det gäller deckare, och alla vill man kanske inte fortsätta att äga efter att man läst dem, eller börjat att läsa och givit upp. Jag försöker tillämpa principen att bara ha kvar böcker som jag kan tänka mig att läsa om. I hög grad läser jag fakta och krim på läsplatta. Ändå är hyllorna smockfulla.

Jag såg någonstans någon som beskrev bokhyllor som ett slags medicinskåp. Det är bra att ha lite av varje hemma beroende på vilka behov som kan uppstå och vilken åkomma som måste behandlas. Vi har säkert alla särskilda böcker som fungerar som tröst och trygghet i svåra tider. I mitt fall är det Astrid Lindgren och Tove Jansson som jag ständigt återvänder till.

I mina hyllor som är relativt osorterade finns, utöver en stor dos kriminalromaner och barnböcker, två hyllmeter trädgårdsböcker och närmare fyra meter böcker om eller från Australien. Det är böcker jag går till när längtan efter en sommar eller en annan hemisfär blir för svår.

Så på årets rea hoppas jag slå till på två australiska deckare: den hyllande Dirt Town av Hayley Scrivenor (som fortfarande inte finns som e-bok i streamingtjänsterna av någon anledning) och Hemkomsten av Kate Morton. Dirt Town utspelar sig i den fiktiva staden Dirton, sju timmars körning söder om Sydney. En tolvårig flicka har försvunnit och berättarperspektivet är delat på fem, där själva staden är en röst.

Även Hemkomsten rör sig i ett fiktivt landskap i staden Tambila, men bygger på flera verkliga platser i södra Australien. Här kostar den inbundna utgåvan på rean lika mycket som pocketen, så valet att ta inbundet är enkelt. Köper jag båda böckerna sparar jag drygt 300 kronor mot fullpris. I en värld där böcker blivit väldigt dyrt och upplagorna störtdyker är rean fortfarande en möjlighet att känna sig rik.

Och: har man möjlighet ska man förstås besöka en fysisk bokhandel och handla där. Nätbokhandlarna må vara praktiska, men vill vi ha kvar boklådor att gå in i som säljer mer än kort och pennor så måste vi också gå dit och köpa böcker på plats.

Jag läser att rean i Norge ibland kallas för Mammutsalget. I Sverige är det väl inte lika mammutartad försäljning, men ändå en trevlig möjlighet för alla bokälskare. Frågan är bara vilka titlar man ska rensa ut och skicka till Myrorna eller Stadsmissionen för att få plats med nyförvärven i hyllorna.

Inga fler böcker i travar på golvet…