Ett presidentval i USA, manipulerat så att den (någorlunda) trevlige kandidaten vinner över den klart mindre trevlige och demagogiske, låter det bekant?
I verkligheten bara en ond saga, som Donald Trump gjorde sitt värsta för att övertyga sina anhängare om var en självklar sanning. I fiktionen var det däremot alldeles sant, vilket vi som läst Charles McCarrys romaner om CIA-agenten Paul Christopher och hans släktingar har vetat länge. Redan 1979 kom The Better Angels, där Christophers kusiner stjäl presidentvalet. I längden gick det inte så bra: Shelley’s Heart (1995) berättar om konsekvenserna för kusinerna.
Det var inte första gången McCarry lät romanfiktionen tassa nära verkligheten. Hans första bok om Paul Christopher hette The Miernik Dossier (1973) och var en utmärkt, men relativt reguljär agentthriller, originell mest såtillvida att den var skriven som en lång rad rapporter från de agerande till deras respektive chefer.
Redan i den andra, The Tears of Autumn (1974, svensk upplaga Höstens tårar 1976) spelar världspolitiken en stor roll, när Christopher lanserar och närapå bevisar att mordet på John Kennedy 1973 ingalunda var en ensam galnings verk utan hade sina rötter i händelser i Vietnam hundra dagar tidigare.
Det är en av 70-talets bästa thrillers och Christopher själv är en utomordentligt intressant agent, noga med att iaktta en diskret anonymitet när han verkar för USA:s intressen i världens alla avkrokar. Han har en täckmantel som framgångsrik journalist och är långt från James Bonds actionstyrda tillvaro med brudar och superskurkar, men liknar mera John le Carrés Smiley genom att verka, men helst inte synas. McCarry har ofta kallats USA:s svar på le Carré och gör skäl för berömmet, även om han förvisso inte är lika stilistiskt kvalificerad.
I The Secret Lovers (1977) avslöjar Christopher en komplott inom CIA och har en komplicerad kärlekshistoria, som slutar i katastrof. I förbifarten är romanen dessutom en av de bättre Rom-skildringar jag läst. The Better Angels handlar inte bara om det stulna presidentvalet utan också – vilket var den ursprungliga orsaken till dess berömmelse – om en arabisk terroristgrupps planer att med kapade atombombsladdade plan förstöra både New York och Jerusalem: Nine Eleven 22 år innan det smällde i verkligheten.
Efter dessa profetiska nedslag vidgade McCarry oväntat perspektivet, men behöll Paul Christopher som viktig sammanhållande länk. Pauls föräldrar och deras unge son introduceras i The Last Supper (1983) med miljöer från Tyskland före 1939 och en nutida delhandling där Christopher utan egen förskyllan hamnar i kinesiskt fängelse.
Ännu längre ner i tiden utspelas The Bride of the Wilderness (1988), som handlar om släktens förfäder. Inte förrän i Second Sight (1991) återkommer den frisläppte och grånade Christopher till USA – och visar sig ha en dittills okänd dotter, som konsekvens av händelserna i The Secret Lovers.
Den ovan nämnda Shelley’s Heart följer med Paul Christophers kusiner (även de verksamma inom agentskrået) upp valstölden i The Better Angels och mynnar ut i en misstroendeförklaring, ett impeachment, mot den sittande presidenten. Kusinerna, numera åldrade, återkommer i Old Boys (2004), där de omintetgör en terroristkupp och också hinner med att spåra Christophers mor, försvunnen sedan 1939, då hon kidnappades av nazibödeln Richard Heydrich. Den sista delen i den långa sviten är Christohper’s Ghosts (2007), ett stort svep över världshistorien från unge Pauls första och tragiska kärlek i Tyskland 1939 fram till hans (och hans mors) slutliga försvinnande i en kinesisk öken.
Det är en sällsam och läsvärd romansvit, dessvärre till allra största delen oöversatt och med åren allt svårare att få fatt i. McCarry har tagit tid på sig och berättar utan att jäkta. Romanerna har gott om miljöskildringar och anses av förståsigpåare skildra agenttillvaron med stor sakkunskap – McCarry var själv agent för CIA under många år och arbetade därefter bl.a. som talskrivare åt Eisenhower – och en poetisk ådra, som skiljer hans romaner från de många, många konkurrenternas.
Leta upp honom!
Bo Lundin
