Har alla deckarförfattare något gemensamt? Kan man på något sätt dra oss alla över en kam och dra slutsatser kring våra personligheter enbart utifrån det faktum att vi är krim-författare? Vi kommer ju i alla former. Det finns närmast en oändlig mängd kombinationer av personligheter, åldrar, nationaliteter och stil på ämnen och prosa bara om man ser på de av oss som skriver på svenska.
Så på ytan måste jag erkänna att vi författare inte har några gemensamma drag. Definitivt inte skrivhastighet eller mängd av blodtörst i alla fall. Den ständigt pågående diskussionen om huruvida man gillar att planera först eller bara kasta sig in och börja skriva ger ju vid handen att inte heller hantverket ser detsamma ut.
Men jag vill i alla fall med bestämdhet hävda att vi har en sak gemensamt allihop. Och dessutom tror jag att vi har det gemensamt med alla läsare.
Nyfikenheten.
Nyfikenheten på omvärlden, det mänskliga psyket, olika sorters mordmetoder … ja, allt! Lusten att upptäcka och tänka nya tankar.
Inom den så kallade femfaktormodellen, den mest beforskade och robusta metoden för att beskriva personlighet inom psykologin kallas den här egenskapen ofta Öppenhet. Öppenhet beskrivs som behovet av inre och yttre upplevelser och mental stimulans, och personer som har mycket av den här egenskapen kan generera nya idéer, men kan i värsta fall uppfattas som aningen excentriska. Säg mig den deckarförfattare som inte passar in på den bilden?
Inom öppenhet finns personlighetsdrag som fantasi, nyfikenhet, och viljan att tänka nya tankar och prova nya saker. Är det inte det som driver oss allihop, och det som är svaret på den ständigt uppdykande frågan om vart vi får alla idéer från?
Jag tror att samma öppenhet också ligger bakom glädjen att läsa. Jag vet att en av de mest fantastiska sakerna med att vara författare är att jag har en ursäkt att sätta mig in i och ställa kluriga frågor om nästan vad som helst. Att genom litteraturen få förståelse, empati, vidgade vyer och ny kunskap, som kan föda fler idéer!
Veronica Sjöstrand