Invald 1981. Hedersledamot sedan 2024. Hade tidigare stol nr 1.
Född i Stockholm 1940, uppvuxen i Köping (benämnd Laglösaköping under medeltiden), läkarutbildad på KI, pensionerad efter 40 år som psykiater på Danderyds sjukhus och sedermera bl a varit knuten till ett av Socialstyrelsens rättsliga råd och i egenskap av sakkunnig ännu anlitad av Domstolsverkets förvaltningsrätter.
Vid gynnsam väderlek pendlar Helena och jag mellan Stocksund och vårt lilla småländska torp i Tjust med katten Moltas Durling i bilens baksäte.
Bristande musikalisk talang tvingade mig tidigt att överge tanken på att försörja mig som fagottist för att i stället syssla med mina skriverier.
1981 invaldes jag i SvDA och är idag församlingens äldstebroder, klassens kvarsittare om ni så vill. Dessutom var jag medlem av den nu avsomnade Föreningen Kriminalförfattare i Stockholm (FKiS) och är en av nio lika-sinnade i Novellmästarna, som en gång bildades för främjandet av spännande historier i kortformat.
Jag finns representerad i ett stort antal antologier och har en del essäistik och deckarrecensioner på mitt syndaregister. Efter mitt avslut som patientansvarig doktor har jag roat mig och min publik (?) genom att fara land och rike runt och som den notoriska pratkvarn jag innerst inne är kåsera om Mord bland seniorer hos allsköns överårigt folk.
1971 blev jag SvDA:s debutpristagare för Gammal ost och fick 1983 Lugnet efter stormen uppmärksammad som det årets bästa inhemska krimroman såväl av min egen krets som av Expressens dåvarande Sherlockjury.
2010 hade mina deckarakademiska vänner ”äran att tilldela” mig ”rang och värdighet” av Grand Master, kanske inte enbart av nepotistiska skäl.
(Självskryt luktar illa. Det är sant. Å andra sidan pryder faktiskt plaketten sin plats på väggen i arbetsrummet hemmavid.)
Det har totalt blivit sjutton böcker på olika förlag under ett drygt halvsekel, inledningsvis enligt pusselmodellen och omsider med fokus på mer psykologiskt orienterade intriger.
Efter förstlingsverket som hade tre åldriga stofiler i gåt-lösarrollerna slöt jag definitivt den tematiska skrivcirkeln med två berättelser om f d prästen Sven Eliasson. Det skedde i Den svagaste länken, 2014, och i Kända nästet, 2022), vardera med kyrklig respektive klerikal brottslighet som gemensam nämnare och en predikotext om mental ohälsa på köpet.
Min målsättning har alltid varit att försöka hävda genrens underhållningspotential utan onödiga inslag av skrämsel, våld och sadistiska psykopater. Och en dos kraftsamlande verklighetsflykt emellanåt kan väl inte skada, tycker jag.
Världen och tillvaron är ju ändå tillräckligt mättad med allvar, orosmoln och livsfaror, eller hur?
Bibliografi
– Vägs ände 2005
– Domaredans 2001
– Vilddjurets tal 1999
– Komma till skott 1996
– Tills döden förenar oss 1993
– Synnerliga skäl 1990
