Av Karin Alfredsson
Vid sidan av mitt författarskap driver jag en podd, ”Obrottsligt”, om brott som inte längre är brott. Det vill säga: vi berättar om sådant som tidigare har varit olagligt men som inte är det längre.
För mig som intresserar mig för kriminallitteratur är det spännande att förstå hur lagstiftning skapats genom tiderna, och hur man motiverat olika förbud.
Vissa brottslingar, som mördare och tjuvar, har alltid straffats, men i tider när de flesta hade mycket få ägodelar dömdes stöld hårdare än det gör idag. Det blev ofta kroppsstraff eftersom det sällan fanns några fängelser att låsa in tjuvarna i.
Men det räcker att flytta fokus till misshandelsbrottet för att hitta mycket främmande gammal lagstiftning. 1751 dömdes till exempel Rickus Anders Nilsson i Venjans by i Dalarna för misshandel av sin far och styvmor. Våldet var inte särskilt grovt, lite mindre blodvite bara, och det var pappan som hade börjat slagsmålet genom att slå sin vuxne son med en påk. Trots detta var det bara sonen som åtalades, och formellt riskerade han faktiskt dödsstraff.
I den Svea Rikes Lag som gällde hade man nämligen skrivit in Tio Guds Bud, och Rickus Anders Nilsson hade brutit mot budordet om att hedra sin fader och moder. Dödsstraff var den vanliga påföljden även om den sällan verkställdes. Men Rickus Anders Nilsson dömdes till ”40 par spö”, ett våldsamt kroppsstraff där man slog 40 slag mot en alltmer blödande rygg. Vi vet inte om Rickus Anders Nilsson överlevde. Alla gjorde inte det.
Varför kopplade man då Bibeln till lagboken?
Efter reformationen, när kyrkan hade förlorat mycket av sin gamla makt, ville kungen visa att samhället fortfarande skulle styras enligt hierarkiska principer. Högst i pyramiden fanns Gud, sedan kungen och därefter i fallande ordning olika överhetspersoner. Husbondemakten stadgade att mannen hade rätt, ja, till och med och skyldighet, att aga sin familj och sitt tjänstefolk. Det gällde även vuxna barn.
Att ifrågasätta Guds ord var förbjudet, och länge var det brottsligt att predika utanför kyrkorummet. Självmord var olagligt och de efterlevande drabbades när ”självspillingen” inte fick begravas i helig jord utan blev nedgrävd i skogen av bödeln.
Och den 70-åriga änkan Ebba Andersdotter dömdes till böter på 40 daler silvermynt för att hon, söndagen den 5 juli 1772, ”med berått mod velat störta sig i helvetet”, alltså ta livet av sig. Hon hade kastat sig i en brunn, men räddats. Brottet ansågs extra allvarligt eftersom det hade begåtts under gudstjänsttid.
Olika sexualbrottslagar påverkades långt in i modern tid av statens behov att styra sina medborgare.
Prostitution var tillåtet eftersom de unga ”fina” flickorna måste skyddas från männens obändiga sexualitet. Men för att könssmitta inte skulle spridas reglerades de prostituerade kvinnornas liv i detalj, bland annat med krav på läkarundersökningar två gånger i veckan. Den som inte infann sig på reglementeringsbyrån hamnade i finkan.
Abort, liksom att marknadsföra preventivmedel, var förbjudet en stor del av 1900-talet. För statsmakten var det viktigt att det föddes många barn.
Orsakerna var flera. Den stora emigrationen till USA ledde till att födelsetalen sjönk. Allmän värnplikt hade införts och staten behövde soldater. Och – så sa åtminstone många arbetarrörelsekämpar – stora familjer gjorde arbetarna mindre benägna att gå ut i strejk eller ställa till med problem i största allmänhet.
Det är lätt att tänka ”folk var ju inte kloka förr i tiden” när man läser domstolsprotokoll och lagtexter från förr, men de flesta av lagarna var antagligen allmänt accepterade.
Därför är det intressant att fundera över vilka av dagens lagar som människor kommer att skaka på sina huvuden åt om 50 eller 100 år.
Mord och stöld kommer antagligen fortfarande att vara straffbart. Och författare kommer fortsätta att skriva om dem.
