Av Bo Lundin
Bara en enda av Charles McCarrys romaner om den amerikanske agenten Paul Christopher tycks ha översatts till svenska. Den heter Höstens tårar (1976), kom i original som The tears of autumn (1974) och ger en lika överraskande som säreget rimlig alternativ förklaring till mordet på president Kennedy. Kanske ska man räkna även Fanny (1990), som hette The bride of the wilderness när den kom ut 1988, till Christopher-sviten; där berättas om hans nybyggarförfäder på 1600-talet.
McCarry är både en doldis (nyupplagor av hans romaner har inte funnits på många år och han finns inte ens med i Alex deckarlexikon!) och en stjärna. Kritiker har ansett honom i klass med William Faulkner, John le Carré och Somerset Maugham som stilist, hans bakgrund som CIA-agent 1958-67 gav honom gedigen kunskap om hur den hemliga underättelsevärlden fungerade och hans ibland nästan kusliga förmåga att förutse den politiska utvecklingen gör honom högaktuell än i dag.
Förutsägelser
Långt före 9/11 lät han i The better angels (1979) trafikflygplan användas som förstörelsevapen, långt före kaoset kring Donald Trump beskrev han i samma roman hur en skrupelfri amerikansk politiker försöker få Kanada att ansluta sig till USA och hur man fuskar i ett amerikanskt presidentval. Hamas agerar inte i romanserien, men en fanatisk terroristgrupp som kallas Eyes of Gaza gör det.
För mig är romanerna spiongrenens Downton Abbey, där subintrigerna frodas och förgrenar sig och där de tillsammans med de spännande huvudintrigerna ger romanserien en bredd och ett djup, som inte återfinns någon annanstans i genren. Det går komplicerade trådar tvärs igenom sviten, personer som introduceras som unga i 30-talsavsnitten dyker upp som mogna män eller kvinnor här och var i samtidsskildringarna – och de är alltid så mångfacetterade att de, kanske i synnerhet kvinnorna – fängslar och förbryllar.
Miljöskildringarna är fulla av små exakta detaljer, antingen det handlar om en sen regnig natt vid Ponte Sisto i Rom, dubbelbottnat konversanta middagsbjudningar i rikemansvillorna i Washington eller en blåsig och grå eftermiddag i Xinjangs stenöken. McCarrys år som CIA-agent förde honom hit och dit över världen och gav honom en obesvärad hemkänsla nästan överallt. Han delar den med Paul Christopher, som förblir lugn, sval och professionell vart än spionuppdragen för honom utan att någonsin bli en schablon.
Romanerna publicerades i förvirrad ordning när det gäller tid och rum. Den som vill läsa hela historien om Christopher, hans släkt, hans vänner och fiender från början till slut ska förstås börja med Fannys1600-tal och fortsätta med avsnitt i The last supper (1983) och Christophers ghosts (2007) som handlar om hans föräldrar och hans barndom under 1930-talet i Berlin.
Först därefter är det dags att hänga med den lågmälde och vid behov både skrupelfrie och hårdhänte agenten från början i hans karriär. McCarrys debutbok heter The Miernik dossier (1973) och är originellt upplagd som en lång rad officiella eller uppsnappade kommunikationer mellan agenter och deras uppdragsgivare. Polacken Thadeusz Miernik arbetar i Geneve och vill inte utlämnas till sitt hemland: vem och vad är han egentligen? Och vilka är de andra deltagarna i en bilfärd genom Europa och Nordafrika; Christopher, en engelsman, en arabisk prins, en underskön ungersk flicka ….
Konsekvenser
I The secret lovers (1977) ser Christopher med hjälp av gamla spionbekanta till att ett utsmugglat romanmanus, skrivet i fångenskap av en rysk oppositionell, blir publicerat i väst. Hans stoiskt undanglidande personlighet, en ofrånkomlig yrkesskada, får dramatiska konsekvenser när hans älskarinna Cathy ger sig åt våldsamma partners för att få honom att åtminstone reagera. Därefter följer Höstens tårar, där Christopher i Vietnam, Rom och Paris mot sina chefers önskan gräver fram politiskt olämpliga fakta om Kennedy-mordet.
The last supper har som nämnts ovan långa avsnitt från det sena 30-tal där hans far Hubbard, en ung amerikansk författare, blir agent för att lösa gåtan med Christophers mamma Loris försvinnande. På nutidsplanet arbetar Christopher i Vietnam och hamnar i fångenskap i Kina, kanske av en olycklig slump, kanske på grund av utstuderad beräkning av vänner eller fiender i hans närmaste krets.
Efter tio års isolering och straffarbete återvänder han mirakulöst och drar sig tillbaka till en villa i Washington, men återkallas till tjänst i Second sight (1991), då fanatiska araber planerar kärnvapenattacker mot Israel och USA, agenter kidnappas och hela den hemliga underrättelsetjänsten skakas i grunden.
The better angels och dess uppföljare Shelley’s heart (1995) lämnar spiongenren och handlar om för- respektive efterspelet till ett riggat presidentval i USA. Paul Christopher är utanför handlingen. Det är i stället hans kusiner, bröderna Horace och Elliot Hubbard, som i den första boken ser till att deras kandidat vinner valet och i den andra ertappas med valfusket.
Båda böckerna är fullmatade politiska thrillers med Washington som huvudsaklig miljö och USA:s välbeställda politiska och massmediala elit som agerande. Christophers dotter Zarah, som oväntat dök upp i The last supper efter en barndom bland berber i de nordafrikanska bergen, spelar en viktig roll i Shelley’s heart där huvudhandlingen är en lång riksrättsprocess mot den sittande presidenten, anklagad för att ha givit order om mord på den arabiske terroristfinansiären Ibn Awad.
I Old boys (2004) är den nu 70-årige Christopher tillbaka i centrum för att nästan omedelbart försvinna. Efter tre månader levererar en kinesisk tjänsteman en urna som sägs innehålla hans aska till den amerikanska ambassaden i Peking. Hans kusin Horace är inte övertygad om att Paul är död och samlar ett halvdussin pensionerade agenter – ”the old boys” – för att spåra upp honom någonstans i världen.
De letar överallt, från Xinjang till Brasilien, från Rom till Tel Aviv, från Budapest till Moskva. Längs vägen lär de sig också mera om vad som hände Pauls mamma Lori när det andra världskriget inleddes. Perspektivet vidgas tills det omfattar hela kristenhetens historia och McCarry kommer med sällsamma teorier om hur och varför det hela började.
Ny värld
Till skillnad från de allra flesta spionromaner är Charles McCarrys en värld att gå vilse i, för att ofta finna oväntade vägar genom myllret av personer, miljöer och motiv. Är det denna unika rikedom som gjort att Christopher-serien numera är så okänd? Har dagens spänningsläsare inte tid och ork att uppskatta nyanserna, dubbelmeningarna och den klara, om än mångordiga stilen? Måste det till snabb action, blod, biljakter och lyxiga miljöer för att agentgenren ska förbli vid liv genom decennierna?
Inte vet jag, men jag är glad att jag med åren har samlat på mig hela serien. Spara de båda presidentvalsromanerna till sist, de är överambitiöst detaljerade, men spana efter alla de andra på antikvariat eller på nätets begagnatmarknader. De är värda mödan och tiden.
Charles McCarry (1930-2019)
