Invald 2016. Stol nr 16.
Journalist och författare, född 1953. Akademins preses från vårmötet 2022.
Mitt yrkesliv inleddes på Aftonbladet där jag började som praktikant 1972, och på den vägen är det…
Jag har varvat anställningar som reporter, chefredaktör, redaktör och programchef med längre frilansperioder. 1979 skrev jag den första sakprosaboken på svenska om mäns våld mot kvinnor, ”Den man älskar agar man?”
Strax efter millennieskiftet förde uppdragen mig till Afrika där jag upprördes över den katolska kyrkans övergrepp kring aborter och preventivmedel. Jag skrev artiklar men insåg att jag oftast bara nådde dem som redan visste. Det måste finnas ett bättre sätt att nå ut. Jag hade något viktigt att berätta. Kanske var modellen att skriva en deckare?
2006 kom min första bok om läkaren Ellen Elg. Den heter ”80 grader från Varmvattnet” och utspelar sig i Zambia. Den belönades med Deckarakademins debutantpris.
I nästa bok, ”Kvinnorna på 10:e våningen” (2008), har Ellen flyttat till Vietnam och i bok nummer tre, ”Klockan 21:37” (2009) arbetar hon på en båt utanför Polens kust. ”Den sjätte gudinnan” (2010) handlar om könsselektiva aborter och hemgiftsmord i Indien och i ”Pojken i hiss 54” bor Ellen i Dubai men vi får också följa en pakistansk brors ansträngningar att rädda sin syster från att bli hedersmördad. Den boken nominerades som en av 2011 års bästa deckare.
I ytterligare en bok har jag skickat Ellen utomlands (2021) i ”En rysk gentleman”.
På försättsbladet till alla Ellen-böckerna står det: ”Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga.”
För så är det. Allt jag beskriver har hänt, tyvärr. Jag är bättre på research än påhitt, och verkligheten överträffar dessvärre dikten.
2012 – 2015 bodde jag och arbetade som biståndschef i södra Afrika, en miljö som gjord för realistiska hemskheter som landade i ”Skrik tyst så inte grannarna hör” (2017).
Böckerna ”Sista färjan från Ystad” (2019) och ”Från någon som vill dig illa” (2022) räknas till deckargenren, men jag har därutöver skrivit tre historiska romaner om byn Granträskåsen i Västerbottens inland i början av 1950-talet, om religiös intolerans om förbjuden kärlek.
Som deckarläsare föredrar jag verklighetstrogna berättelser. Ska det vara poliser så ska de utföra segt polisarbete, ska det vara journalister ska de åtminstone då och då skriva en artikel. Miljöerna får gärna vara lite udda och exotiska, eller historiska. Jag vill lära mig något nytt, hela tiden.
